Läsning pågår
Eftersom Mo Ti inte hade fräckheten att påstå sig vara den Allsmäktiges särskilt befullmäktigade ambassadör eller Guds ende älskade son, väckte hans läror inte så mycket intresse. Han är icke upptagen bland märkliga män i Svensk Uppslagsbok. Men han kan vila i ro i jorden, ty för hans skull har människorna icke mördat varandra, icke bränt och krigat. Det är bättre att ha skrivit en avhandling och bli glömd än att med floder av blod i sina fotspår komma upp i uppslagsboken på J.
Ur Till Tabbas.
På nästan alla europeiska språk vore det tämligen knepigt att skriva långa utgjutelser, så att man inte vet om det är fråga om pojke, flicka eller Gud. På persiska underlättas uppgiften väsentligt av att språket saknar varje slag av genusbeteckning, därhän att även ”han” och ”hon” uttryckes med samma ord. Att det språkliga uttrycket inte tvingar till specificering är en uppenbar tillgång, när det gäller att betona framställningens allmänna och symboliska syftning, att mana fram en panteistisk allkänsla. De gängse skönhetsattributen och kroppskaraktärerna – månansikte, kind, lock (fläta), hjärtetjuv, turk (för att beteckna skönhet och grymhet) osv. – är också genomgående desamma. […] Att översätta sådana saker till andra språk är icke lätt. Tyskarna går robust in för maskulinum över hela fronten, vilket må vara sakligt riktigt, men för med sig en frän odör av kompakt manlighet och korporationserotik, som inte riktigt hör hemma i Shiraz. Engelsmännen med sitt mer avkönade språk klarar sig bättre; när det kommer till det kritiska pronominet tar de på sig en viktorianskt oberörd min och säger ”she”, så länge vederbörande inte har skägg.
Ur Till Tabbas.
Härav följer att begränsade olyckor och personliga tragedier ofta nog orsakas av dåliga människor. Brutala och defekta individer åtar sig också den tortyr och de bödelsgärningar som är ofrånkomliga i kampen mot den onda saken. De verkligt stora katastroferna däremot, krig, svält, förföljelse av minoriteter och självtänkare, mänsklighetens eventuella totaltutrotning av mänskligheten, administreras av goda människor som understöds av goda människor som tror på en god sak.
Ur Om godheten.
I går föreläste jag på ett frukostseminarium, åt lunch med ett par vänner och hade ett möte sen eftermiddag. Eftersom det är svårt att fylla en dag med dessa tre aktiviteter ägnade jag den huvudsakligen åt att sitta på olika bibliotek och läsa böcker av Willy Kyrklund, som jag tidigare bara hade läst något enstaka verk av.
Min personliga favorit är utan tvekan Mästaren Ma, som är en av de roligaste böcker jag har läst på länge. Den består av mästarens ord – ibland ett par meningar, ibland en sida – följt av en kommentar av Yao, mästarens hustru som bidrar med personliga minnesbilder, och av Li, som torrt söker förklara eller motsäga någonting med andra källor och sällan har någonting till övers för vad Yao säger. Kommentarerna skapar en berättelse om Ma, hans öde, liv och omgivning.
Kyrklund studerade bland annat sinologi; han var uppenbarligen förtrogen med de klassiska kinesiska moralfilosofiska verken och den tillhörande kommentarstraditionen. Säkerligen mer så än undertecknad. Kanske är det också en roman som om inte kräver så önskar åtminstone en ytlig (för det är formen, snarare än innehållet, som han leker med) bekantskap med det material som inspirerade Kyrklund. Mästaren Ma är en ömklig figur, feg och självisk, men det är inte bara i kontrasten mellan Mazis ord och Yaos och Lis tillägg som humorn uppstår, utan även i kontrasten mot de klassiska kinesiska verken.
Det torde väl komma för många en punkt i livet, när man frestas att börja bli likgitlig för sitt liv. I den mån som man icke genom svåra plågor och umbäranden är kedjad vid sin blinda lott och i den mån man börjar inse vad som oåterkalleligen är förlorat och vilka livsmål som definitivt bör avskrivas, så ter ju sig en viss likgiltighet naturlig. Man kan inte i längden intressera sig så intenstivt för att dra på sig strumporna om morgonen, bara på den grund att det är ens egna personliga strumpor det gäller och ens egna fötter till skillnad från alla andra miljoner strumpor som i denna samma morgon träs på andra fötter. I den situation kan det vara svårt att avhålla sig från att spela schack
Ur Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad.
I min ungdom läste jag som andra en del skönlitteratur. Sedan började jag tycka, att den information som sålunda kunde erhållas var både bristfällig och opålitlig och varför skall man lägga ännu ett uppdiktat öde till alla de verkliga som redan finns, alfabetiskt förtecknade, i telefonkatalogen.
Polyfem förvandlad.
O: O dessa! dessa!
Yao: Mästaren tänker på välklädda personer. När mästaren mötte en välklädd person med ett säkert uppträdande, stockade sig andan i halsen på honom och han fick inte fram ett ljud.
Li: Möjligen syftar mästaren på något annat.
Ur Mästaren Ma.
© 2025 Tystnad
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer