Nu i dagarna går filmen Anonymous upp på biograferna i ett antal länder, även om det dröjer ytterligare ett tag innan den når den stora duken i Sverige. Det betyder att det kan vara värt att göra ett försök att installera ett mentalt spamfilter för ordet ”Shakespeare”, framför allt kring allt som har med författarskapsfrågan att göra. Filmen för fram teorin att Edward de Vere, earlen av Oxford, egentligen är författaren bakom pjäserna och kommer förmodligen att genrera stora mängder alldeles vansinnigt ointressanta diskussioner.
Kanske får vi se Gösta Fribergs och Helena Brodin Fribergs Täcknamn Shakespeare i nytryck, den första svenska boken till Oxfordteorins försvar som kom så sent som för några år sedan? Den kan, tyvärr, inte rekommenderas: författarna är lite för bittra efter sin långa strid kring frågan, lite för övertygade om tesens förträfflighet och likväl lite för dåliga på att argumentera för den, vilket de huvudsakligen gör genom att slänga en hög indicier i ansiktet på läsaren och därefter tala om att nu borde allt minsann stå klart. Mer energi åt att tala om de egna bevisens förträfflighet än att faktiskt presentera bevis. I åttahundra sidor.
Men det stora problemet med författarskapsfrågan är inte att argumentationen ofta är så tafflig. Det stora problemet är att hela diskussionen är mördande tråkig. Det finns så mycket roligare saker att göra. Som att läsa pjäserna eller gå och se en uppsättning av Hamlet, till exempel.
Senaste kommentarer