Två dagar på Bokmässan: roligt, intressant, intensivt, jobbigt, GAH-FOLK-ÖVERALLT. Det kändes väldigt lagom att åka hem på fredag kväll.
Första programpunkten vi gick på handlade om den finlandssvenska litteraturens status i Sverige, ungefär.
Första seminariet: Harriet Aagaard från KB snackade om Dewey-systemet.
Efter att ha bockat av något jobbrelaterat kändes det lämpligt hitta något att äta och sedan lyssna på när Johan Höglund föreläste om ”Den postkoloniala vampyren”:
Det var intressant, men kändes alldeles för kortfattat, som det lätt blir med 20-minutersprogram. Jag får kolla upp antologin Transnational and Postcolonial Vampires istället.
Nästa korta seminarium hette ”Arv, passion eller bara en klyscha?”, där förläggaren Ada Wester pratade med debutanterna Katarina Sandberg och Annakarin Thorburn. Tyvärr tycker jag inte att det handlade så mycket om att skriva om kärlek/passion, utan mer standardsnacket om att romandebutera. Synd, för åtminstone Katarina Sandbergs bok är rätt intressant i hur den hanterar kärleksklyschor och det hade varit kul att höra henne resonera mer kring det. (Thorburns bok har jag inte läst.)
Efter en del irrande på golvet hittade vi en scen där Bokugglan-Tova intervjuade Jenny Jägerfeldt, som var rolig att lyssna på som vanligt.
Sedan blev det seriöst jobbrelaterat seminarium. Chefen skötte sig bra.
Efter lite mer irrande tyckte jag att det var en bra sak att åka till hotellet för att checka in och lämna bagaget. Det var nog bra att komma ut och få en paus, även om det kändes surt att missa seminariet med Christin Ljungqvist. Samtidigt hade jag bestämt mig för att inte stressa för att hinna med vissa saker, utan tänkte mest låta dagen bli som den blir.
Tillbaka till mässan började jag spana efter bokbloggsmaffian och hittade ett antal av dem på mingel hos Printz. Vi flängde runt en stund till, nallade bubbel hos Vi Läser, hittade ännu flera #boblmaf-medlemmar hos Gilla böcker och begav oss sedan ut för att äta. Eftersom vi var många gick det sådär att hitta ett lämpligt ställe och folk började bli ganska desperata när vi väl fick mat.
Efter middagen lämnade jag och min kollega maffian och åkte till hotellet. Jag slängde mig på sängen i mitt fånigt stora hotellrum tillsammans med dagens enda inköp (Kattbuss!) och kollade på Veronica Mars på mobilen. Heja hotell som har tillräckligt bra wifi för att klara av Netflix. ;)
Utsikt över Gbg.
Fredagen inleddes, precis som torsdagen, med ett besök i den finlandssvenska hörnan där Hannele Mikaela Taivassalo pratade om mörker och vampyrer och om att gå runt och ta in en stad och stirra obehagligt på folks nackar. Hon läste högt så att jag ville gräla på mig själva för att jag inte har läst hennes Svulten ännu.
Efter det gick jag till Seriescenen och lyssnade när Fabian Göransson intervjuade Kim W. Andersson och Natalia Batista om deras nya/pågående serieprojekt. Natalia Batistas Sword Princess Amaltea är tydligen något i stil med klassisk fantasy, fast med könsrollerna omkastade, så den köpte jag såklart. Min kollega nämnde senare Kim W. Andersson som ”den kaxige gossen med solglasögonen”.
Nästa anhalt var Magnus Nordin och Amanda Hellberg som diskuterade hur läskig en barnbok får vara (svar: väldigt), men vid det laget var jag så rörig i skallen att det enda jag egentligen lade på minnet var att Amanda Hellberg föreslog att nästa variant av Lego kunde vara ”Lego: Asylum”.
Sedan var det dags för bokbloggsmingel och det var verkligen vid rätt tidpunkt, för jag började känna ett stigande hjälp-det-är-varmt-och-dålig-luft-och-jättemycket-ljud-och-jättetrångt-ARGH-SLÄPP-UT-MIG. Jag hittade en lugnare hörna på övre våningen och terapisurfade en stund innan jag begav mig för att hänga med bekanta och obekanta delar av #boblmaf igen. Förutom att det var kul att träffa dem så var det också väldigt skönt att sitta en stund, äta godis och åtgärda sin vätskebrist.
#boblmaf
Maffians egen Ord och inga visor-Jessica har just romandebuterat och fick signera. (Jag kan meddela att den boken var den enda jag läste något i under de två dagarna. På tågresan dit sov jag och på hotellet kollade jag på Veronica Mars, men tågresan hem fick jag faktiskt lite läst.)
Eftersom hemfärden började närma sig slängde jag mig ut för en sista runda på golvet. Jag ville köpa mer serier innan jag åkte hem och hoppades bland annat att jag skulle hitta Fylgia, den senaste delen i Uppsalaserien 1000 ögon.
Som bonus hittade jag även upphovsmännen, som poserade snällt. Precis då gick Sara BE förbi och fick också order om att posera.
Och det var den bokmässan. Intressanta seminarier i all ära, men det roligaste var att springa på så många bekanta i vimlet. Ibland verkade det vara en nätkompis bakom varje hörn. För några år sedan var det någon som klagade över att bokbloggar typ ”gruppkramar” litteraturen och bara skriver positivt om allt. Det håller jag inte med om, men däremot verkar vi gruppkrama varandra och det är ju fint.
Senaste kommentarer