Drottninggatans bokhandel i Uppsala startar en stammisklubb. Det finns några intressanta boklådor i Uppsala: såväl Drottninggatans bokhandel som Uppsala Enlglish Bookshop (om man läser på engelska) är värda ett besök, och även om Redins nyligen lade ned finns det fortfarande bra antikvariat som Röda rummet och Antikvariat Thomas Andersson. Drottninggatans bokhandel har ett intressant kvalitetssortiment sorterat efter förlag, där många av de något mindre svenska förlagen finns representerade med sin utgivning. Jag sörjer fortfarande Celsiusbokhandeln, men man skall vara glad att Akademibokhandeln inte är det enda alternativet för nya böcker på svenska i staden.
Läsning pågår
Etikett: boklådor
Efter att ha försökt handla på Bokia i går gick jag vidare till Antikvariat X i mitt sökande efter en stackars pocketbok, en stunds enkelt bärbar förströelseläsning. Antikvariat X ligger i en källare på Lilla Vassbotten, några hundra meter in i industriområdet vid hamnen. Den enda reklam jag någonsin sett för det är skylten som sitter vid den gamla butiken, dit ytterst få kan ha hittat om de inte redan kände till var det låg, om att antikvariatet bytt lokaler och flyttat ännu längre in. Det är ingenting man inte snubblar över om man inte vet var det ligger. De flesta vänersborgare är förmodligen inte medvetna om dess existens. Jag var där i en timme, två dagar före jul. Under den tiden kikade ytterligare en person förbi.
Fast hon köpte ingenting.
Jag fastnade, som man lätt göra, vid science fiction- och fantasyhyllorna på väg in längre in, för att ta upp den jakt jag egentligen kommit för. ”Finns det en marknad för gamla nummer av Asimov’s och Analog i Vänersborg?” frågade jag ägaren. ”Tja, det är mina egna prenumerationer jag säljer”, sade han. ”Jag har nog sålt lika många nummer som står där”, sade han, och jag sneglade på de kanske tjugofem, trettio numren. ”Fast det har tagit några år, förstås”, tillade han sedan. Jag bläddrade bland hans gamla Nova science fiction, Jules Verne Magasinet, Häpna!, Galaxy och hittade, lite oväntat, ett nummer av Magasin Aniara som jag genast lade beslag på.
”Det mest udda i den vägen jag har är nog den här amerikanska tidskriften”, sade han, och plockade fram några nummer av Lady Churchill’s Rosebud Wristlet, en något osannolik publikation att stöta på i ett antikvariat i en svensk småstad. ”Åh!” sade jag. ”Den ges ju ut av Kelly Link och Gavin Grant! Hon är hedersgäst på en science fiction-kongress som jag är med och arrangerar nästa höst!” varpå han började plocka fram diverse titlar som Links och Grants förlag Small Beer Press givit ut: Trampoline, Kalpa Imperial (Angélica Gorodischer, översättning Ursula Le Guin) och några till. Kanske försökte han inte så mycket sälja dem till mig som att det var roligt att någon kom förbi och pratade med honom: ”jag skulle gärna ha femtio kunder här just nu som försökte köpa saker av mig”, sade han, ”istället för femtio i veckan”.
Sedan kom jag på att det snart hade gått en timme och att jag bara lite snabbt skulle kika in och köpa en pocketbok till min farbror, som har ett något begränsat intresse av amerikanska småförlag och gamla sf-tidskrifter. Det var förstås inte det enklaste. Det finns sorterade delar av butiken. Det finns också banankartonger med böcker som kanske följer någon form av system mitt enkla sinne bara inte kunde utröna, men där man hur som helst måste lyfta på första lagret böcker för att se vad som finns under – och sedan lyfta på den lådan för att kunna se vad som finns i lådan under. ”Har du någon av de där böckerna om han, vad heter han … en amerikansk militärpolis. Reacher? Jag har glömt vad författaren heter.” ”Child? Jag vet inte. Jag har ingen dator i antikvariatet.”
Jag hittade ingen Child. Jag hittade väldigt mycket annat. Det är inte ett antikvariat där man skall veta vad man är ute efter: man skall gå dit, rota och hitta någonting man glömt att man ville ha eller inte ens visste fanns.
Har du ett par timmar över i Vänersborg någon gång? Gå inte till Bokia. Men gärna till Antikvariat X.
Jag var på Bokia i Vänersborg i dag. Det är jag inte särskilt ofta, men jag är och hälsar på mina föräldrar över jul och tydligen är min farbror, som normalt befinner sig i Karibien, i trakterna och skall hit över helgen. Han behövde en julklapp, bestämde jag mig för. En bok, kanske – en pocketbok han kan läsa på flyget hem och sedan gör sig av med. Lee Child? Våga sig på att försöka hitta Peter Høeg? Han uppskattar åtminstone till viss del spänningslitteratur; det är verkligen inte mitt område.
Bokia, således. Trist ställe, men det visste jag redan från början. Fram till för några år sedan var det en helt okej bokhandel. Utbudet kanske inte gick att jämföra med vad man kan hitta i butiker i Stockholm, Göteborg eller Uppsala, men vi talar om en butik i en bra mycket mindre stad än så. Det finns inte underlag för ett Hedengrens eller Uppsala English Bookshop här. Man hade vad man fick plats med. Det fanns en soffa att sitta i, några stolar och ett schackbräde vid ett bord där man kunde slå sig ned. Man kunde inte hitta vad som helst där, men man kunde hitta någonting; hittade man inte någonting var det åtminstone en inbjudande miljö. Sedan sålde ägaren butiken och allt med den centraliserades till att se ut som vilken dylik Bokiabutik som helst.
Jag hade redan flyttat från Vänersborg när det skedde. Jag har aldrig riktigt vant mig, och varje gång jag kliver in i butiken slås jag av samma fråga: ”men … var är böckerna?” Butiken är lika stor som förut. Men den har mycket mera luft. Mycket mer yta där det inte står några bokhyllor. Och framför allt, mycket färre böcker. Det ser helt deprimerande ut. Särskilt om man inte kan låta bli att kontrastera det mot hur det såg ut tidigare, vilket åtminstone var bättre, och känna att de har våldfört sig på ens uppväxt: ”vad har de gjort med min barndoms bokhandel?”
Jag dröjde mig kvar några minuter. Bläddrade bland pocketböckerna. Hittade väl egentligen någonting som hade kunnat passa. Gick därifrån utan att köpa det, därför att jag helt enkelt inte har hjärta att handla där längre. Jag vill inte att det skall vara lönsamt att förvandla boklådor till själlösa kedjekopior med uselt utbud. Jag kan åtminstone göra mitt lilla till för att det inte skall vara det.
Det finns inte mycket som ser så ledsamt ut som en bokhandel med mycket plats men få böcker.
Följ
Bra saker
© 2025 Tystnad
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer