Igår var jag på ett väldigt trevligt bokcirkelmöte (med cirkeln som skämtsamt kallar sig elitistmörkerklubben, ifall ni har sett det namnet i andra bloggar) och på vägen hem funderade jag på vad en bra bokcirkelbok är.
Jag har hunnit med en del bokcirklar de senaste åren, både på nätet och irl, och haft en del riktigt roliga och intressanta diskussioner men också en hel del som mest har bestått av lite spridda kommentarer och inget riktigt samtal. Det finns såklart flera faktorer som samspelar när det gäller vilken sorts diskussion det blir, men en mycket viktig är hur diskussionsvänlig boken är. Det låter väl självklart men det är faktiskt inte alltid den faktorn tas med när bokcirkelböcker väljs. Det blir lätt ”den här är jag intresserad av att läsa” istället för ”den här är jag intresserad av att diskutera”.
Det har egentligen inte så mycket att göra med om boken är bra eller inte, utan snarare om den på något sätt väcker ett behov av att diskutera det man har läst. Vi hade läst We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson, som visade sig vara en bra bokcirkelbok (för oss åtminstone – vad som väcker diskussionsbehov kan ju skilja sig åt mellan olika grupper). Den har en opålitlig berättare, hänvisar ofta till ett lite vagt förflutet och har mycket mellan raderna, vilket tydligt väckte ett behov hos oss att diskutera olika tolkningar av den. Hur tolkade andra den och den händelsen och vad betydde egentligen den där repliken? Att lyssna på de andras teorier och funderingar gjorde min egen upplevelse av boken bättre och fick mig att ännu mer vilja läsa den igen.
Senaste kommentarer