Omslagsfynd bland Alvarfondens böcker på Confuse för några veckor sedan:
När datorerna tar över kommer vi att klä oss i filtar.
Läsning pågår
Omslagsfynd bland Alvarfondens böcker på Confuse för några veckor sedan:
När datorerna tar över kommer vi att klä oss i filtar.
Det var länge sedan jag visade bokomslagsfynd ur magasinet!
Min läsplatta har fått lite problem. När den är i viloläge ska den ju visa omslaget till boken jag läser, men oavsett vad jag läser så visar den Tornet av Lars Östling.
På startskärmen visar den inte längre senast tillagda, utan Tornet och novellantologierna Outlaw Bodies, Mothership: Tales from Afrofuturism and Beyond och It Came From the North: An Anthology of Finnish Speculative Fiction. Eller så är det inte ett fel, utan den har börjat ha åsikter om vad jag borde läsa.
Denna skrämmande utveckling mot artificiell intelligens måste jag såklart stävja med en fabriksåterställning.
Jag packar böcker inför flytt och blev sugen på att slänga ihop lite bokryggspoesi.
Feberflickan
Tyngd
Närmare
Saker under huden
Bilder som inte angår mig
Älskaren
Han åt mitt hjärta
Åh, kom och se här
Här ligger jag och blöder
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Det är allt
Jag hade knappt ägnat bokrean en tanke, tills någon jävel nämnde att Drottningsgatans bokhandel hade 30% på allt. Detta hände.
Två dagar på Bokmässan: roligt, intressant, intensivt, jobbigt, GAH-FOLK-ÖVERALLT. Det kändes väldigt lagom att åka hem på fredag kväll.
Första programpunkten vi gick på handlade om den finlandssvenska litteraturens status i Sverige, ungefär.
Första seminariet: Harriet Aagaard från KB snackade om Dewey-systemet.
Efter att ha bockat av något jobbrelaterat kändes det lämpligt hitta något att äta och sedan lyssna på när Johan Höglund föreläste om ”Den postkoloniala vampyren”:
Det var intressant, men kändes alldeles för kortfattat, som det lätt blir med 20-minutersprogram. Jag får kolla upp antologin Transnational and Postcolonial Vampires istället.
Nästa korta seminarium hette ”Arv, passion eller bara en klyscha?”, där förläggaren Ada Wester pratade med debutanterna Katarina Sandberg och Annakarin Thorburn. Tyvärr tycker jag inte att det handlade så mycket om att skriva om kärlek/passion, utan mer standardsnacket om att romandebutera. Synd, för åtminstone Katarina Sandbergs bok är rätt intressant i hur den hanterar kärleksklyschor och det hade varit kul att höra henne resonera mer kring det. (Thorburns bok har jag inte läst.)
Efter en del irrande på golvet hittade vi en scen där Bokugglan-Tova intervjuade Jenny Jägerfeldt, som var rolig att lyssna på som vanligt.
Sedan blev det seriöst jobbrelaterat seminarium. Chefen skötte sig bra.
Efter lite mer irrande tyckte jag att det var en bra sak att åka till hotellet för att checka in och lämna bagaget. Det var nog bra att komma ut och få en paus, även om det kändes surt att missa seminariet med Christin Ljungqvist. Samtidigt hade jag bestämt mig för att inte stressa för att hinna med vissa saker, utan tänkte mest låta dagen bli som den blir.
Tillbaka till mässan började jag spana efter bokbloggsmaffian och hittade ett antal av dem på mingel hos Printz. Vi flängde runt en stund till, nallade bubbel hos Vi Läser, hittade ännu flera #boblmaf-medlemmar hos Gilla böcker och begav oss sedan ut för att äta. Eftersom vi var många gick det sådär att hitta ett lämpligt ställe och folk började bli ganska desperata när vi väl fick mat.
Efter middagen lämnade jag och min kollega maffian och åkte till hotellet. Jag slängde mig på sängen i mitt fånigt stora hotellrum tillsammans med dagens enda inköp (Kattbuss!) och kollade på Veronica Mars på mobilen. Heja hotell som har tillräckligt bra wifi för att klara av Netflix. ;)
Utsikt över Gbg.
Fredagen inleddes, precis som torsdagen, med ett besök i den finlandssvenska hörnan där Hannele Mikaela Taivassalo pratade om mörker och vampyrer och om att gå runt och ta in en stad och stirra obehagligt på folks nackar. Hon läste högt så att jag ville gräla på mig själva för att jag inte har läst hennes Svulten ännu.
Efter det gick jag till Seriescenen och lyssnade när Fabian Göransson intervjuade Kim W. Andersson och Natalia Batista om deras nya/pågående serieprojekt. Natalia Batistas Sword Princess Amaltea är tydligen något i stil med klassisk fantasy, fast med könsrollerna omkastade, så den köpte jag såklart. Min kollega nämnde senare Kim W. Andersson som ”den kaxige gossen med solglasögonen”.
Nästa anhalt var Magnus Nordin och Amanda Hellberg som diskuterade hur läskig en barnbok får vara (svar: väldigt), men vid det laget var jag så rörig i skallen att det enda jag egentligen lade på minnet var att Amanda Hellberg föreslog att nästa variant av Lego kunde vara ”Lego: Asylum”.
Sedan var det dags för bokbloggsmingel och det var verkligen vid rätt tidpunkt, för jag började känna ett stigande hjälp-det-är-varmt-och-dålig-luft-och-jättemycket-ljud-och-jättetrångt-ARGH-SLÄPP-UT-MIG. Jag hittade en lugnare hörna på övre våningen och terapisurfade en stund innan jag begav mig för att hänga med bekanta och obekanta delar av #boblmaf igen. Förutom att det var kul att träffa dem så var det också väldigt skönt att sitta en stund, äta godis och åtgärda sin vätskebrist.
#boblmaf
Maffians egen Ord och inga visor-Jessica har just romandebuterat och fick signera. (Jag kan meddela att den boken var den enda jag läste något i under de två dagarna. På tågresan dit sov jag och på hotellet kollade jag på Veronica Mars, men tågresan hem fick jag faktiskt lite läst.)
Eftersom hemfärden började närma sig slängde jag mig ut för en sista runda på golvet. Jag ville köpa mer serier innan jag åkte hem och hoppades bland annat att jag skulle hitta Fylgia, den senaste delen i Uppsalaserien 1000 ögon.
Som bonus hittade jag även upphovsmännen, som poserade snällt. Precis då gick Sara BE förbi och fick också order om att posera.
Och det var den bokmässan. Intressanta seminarier i all ära, men det roligaste var att springa på så många bekanta i vimlet. Ibland verkade det vara en nätkompis bakom varje hörn. För några år sedan var det någon som klagade över att bokbloggar typ ”gruppkramar” litteraturen och bara skriver positivt om allt. Det håller jag inte med om, men däremot verkar vi gruppkrama varandra och det är ju fint.
Den mest fotade personen på Bokmässan i de Twitter/Instagram/Fb-flöden jag följer måste vara Caitlin Moran. Det här är mitt bidrag, knäppt i fredags under bokbloggmaffians mingel, då folk plötsligt började stå tryckta mot ett fönster och spana på våningen nedanför.
Lite bokryggspoesi. Tidigare inlägg här (jag) och här (Johan).
Hanteringen av odöda
Kall feber
Staden som slutade andas
Inbjudan till de våghalsiga
När natten är som mörkast
Skallarna
Jag menar nu
Hjärtat är bedrägligast av allt
The Magicians av Lev Grossman fick äran att vara den enda tjocka pappersboken som fick följa med på resan. Tunna Yarden av Kristian Lundberg kom också med, men annars var det bara läsplattan. Jag betraktade The Magicians som semesterns ”huvudbok” och trodde att jag skulle läsa ut den första veckan, men istället kom jag inte igång med den ordentligt förrän på planet hem. Visst, läsplaner håller sällan, men mest tror jag att det berodde på att den helt enkelt inte fanns på läsplattan. När jag har läst ut en roman eller novell vill jag inte lägga plattan ifrån mig utan klickar jag bara vidare till en annan text.
Jag älskar min läsplatta! Visst kan den vara lite frustrerande att hantera på vissa sätt (bristfällig sortering av böckerna, exempelvis) men när det gäller själva läsningen är den så himla bekväm. Kära pappersböcker, ni är fina, men ni är irriterande att hålla i och irriterande att lägga ifrån sig eftersom ni då rör till vilken sida man är på. Känn er ägda.
(Men till ert försvar måste sägas att ni i alla fall inte behöver laddas.)
Förra helgen åkte jag iväg på Bokresan, då ett gäng kulturtanter huserade en helg på en kursgård i Norrtäljetrakten. Arrangörer var Petra och Ann-Sofie som har Breakfast Book Club.
Det fanns en del programpunkter, som man kunde delta i om man ville, eller så kunde man bara sitta någonstans och läsa eller snacka skit. Jag var med i en gruppdiskussion om ungdomsböcker och jag lyssnade på när debutanten Valle Wigers pratade om sin roman God natt, oktober. Jag hade tänkt vara med när Suzann Larsdotter pratade om sex i böcker, men då hade jag faktiskt somnat. Jag hade suttit och läst i en soffa i någon timme på lördageftermiddagen och kände hur ögonen höll på att falla igen, så jag gick till mitt rum och sov ett tag innan jag kröp fram igen lagom till middagen.
Jag lärde mig något nytt: att det kan vara himla trivsamt att att läsa i grupp. Att sitta ett gäng i några soffor och alla är helt inne i varsin bok. (Det var också en lustig kontrast mot den otroliga ljudvolymen under måltiderna.)
Behöver jag säga att det var trevligt? Det var det. Och jag tror att jag behövde det väldigt mycket, att åka bort och vara i en liten bubbla en stund.
Och nu till bilderna:
Som vanligt när jag är ledig några dagar tror jag att jag kommer att hinna läsa typ hundra böcker. Right. Men den här högen känns ganska realistisk:
(Och när ledigheten är slut kommer det att visa sig att jag bytte ut hälften av dem mot andra böcker, precis som det ska vara. Läsplaner är till för att struntas i.)
Jag ser om säsong fyra av Buffy och tyckte att konversationen när Willow försöker hjälpa Buffy att välja kurser till universitetet hör hemma här.
En tjockisbok och en hög lånade e-böcker. Praktiskt att kunna ta med en massa böcker utan att faktiskt behöva bära dem.
A Storm of Swords – George R. R. Martin
Stål – Silvia Avallone
Bret Easton Ellis och de andra hundarna – Lina Wolff
Mitt grymma öde – Carl-Michael Edenborg
Havsmannen – Carl-Johan Vallgren
Vinterträdet – Ellen Mattsson
Lacrimosa – Eva-Marie Liffner
Flod – Carolina Fredriksson
Stormsteg – Mattias Johnsson
Det typiska här är att egentligen skulle jag haft med vår nya, fina Kobo Glo att läsa på. Jag tänkte även att efter resan kan jag skriva en ordentlig recension av den, för hittills har jag inte använt den ”på riktigt” utan mest lagt in böcker, sorterat dem och bläddrat lite hit och dit. Men igår när jag förde över mer böcker till den fick den något sorts fnatt och skärmen låste sig på ”Connected & charging” och så är den fortfarande. Där blir det minus i recensionen, heh.
Inget annat att göra än att ta Markus gamla läsplatta istället. Han har en Kindle Paperwhite nu, så han blir inte utan för det. Och ja, jag ska försöka få honom att gästskriva om den här.
© 2024 Tystnad
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer