Kanske är det Svetlana Aleksijevitjs ambition att närmast framstå som en diktafon som lyfter henne så högt. Den som håller upp en spegel framför världen väljer spegelns vinkel, men en sak kvarstår: avsaknaden av ett stort jag som breder ut sig och skymmer det man berättar om. Måhända är jagets frånvaro bara en illusion, men även som illusion är det en lisa.

Alla borde läsa Tiden second hand.