Fantasygnäll om 3, 2, 1 …
Något jag däremot brukar hänga upp mig på när det gäller high fantasy är när det det babblas om vad som hände för si och så många tusen år sedan. Ofta handlar det om samhällen som är på en luddigt senmedeltida utvecklingsnivå och det krigas och härjas och förstörs hela tiden och ändå har de stenkoll på sin historia flera tusen år bakåt i tiden och det finns traditioner som är tusentals år gamla och gamla släkter som har överlevt i nästan rakt nedstigande led i tusen år och blah blah blah.
Bitches, please. Jag kan tro på drakar, men jag har jävligt svårt för det där. Det må vara påhittade världar, men de befolkas vanligtvis av människor som, med undantag av vissa magiska förmågor, är precis som människorna i vår värld.
Anledningen till att jag klagar på det här nu är att jag just har läst A Storm of Swords av George R. R. Martin och han är väldigt förtjust i sina millennier. Exempelvis har Night’s Watch funnits i typ 8000 år och de har dessutom röstat fram sina ledare på precis samma sätt i alla dessa år. Där har vi en sann förebild för dem som gnölar över brutna traditioner. Men seriöst, 8000 år? Inte en chans att jag tror på det och jag avskyr när en författare får mig att leva mig in i en värld och sedan spräcks illusionen för att det dyker upp någon bit i världsbygget som jag inte köper.
Martin är ju inte ensam om det där tusenårsrunkandet heller och jag förstår inte riktigt vad som är grejen. Vad är så tilltalande med en tradition eller släkt som har bestått i flera tusen år?
… speciellt när de under de tusentals åren inte har utvecklats tekniskt, mentalt eller praktiskt, eller på något annat sätt öht. På 8000 år borde åtminstone krigsmetoderna utvecklas något (människan brukar lyckas hitta på nya sätt att ta död på varandra, sann kreativitet ;) )
Ja, eller hur. Med allt det där krigandet borde de ha kommit på något nytt. Å andra sidan kanske existensen av drakar lägger lite lock på tillverkningen av krigsmaskiner. Det kanske är svårt att känna sig motiverad att uppfinna något när man har sådana. ;)
Efter igenkännande skratt över kaffekopparna konstaterar frun: ”Det är väl som in bibeln, de hade inte fyrtio barn heller, utan en, två, tre, många …”.
Hehe. :)
Bara så att du vet så ger en googling följande resultat:
”Your search – tusenårsrunkandet – did not match any documents.”
Who’d have thunk?
Hurra, jag har hittat på ett ord. ;)
Skulle man se det utan kontext skulle det låta tämligen tråkigt och direkt smärtsamt.
//JJ
När jag blir trött på mångtusenåriga medeltidsvärldar som aldrig förändras teknologiskt, då brukar jag tänka på Roger Zelaznys Amber-serie en stund.
Man skulle kunna säga att Zelaznys fantasyvärld består av ett oändligt antal dimensioner – vår moderna jord är en dimension, men lyckas man vandra över gränsen till nästa börjar saker och ting långsamt att förändras, tills man kommer till världar som inte är det minsta lik vår. Och åtminstone rent teoretiskt skulle man kunna släpa med sig en atombomb och spränga skiten ur en mindre utvecklad dimension.
Dimensionen Amber har fantasy-fastnat i den teknologiska utvecklingen. Inspirerade av jorden har man försökt införa skjutvapen, men av olika anledningar fungerar de inte. Så precis som hos George Martin har man slagits med svärd och armborst i åratal, men det finns åtminstone olika förklaringar till varför ingenting ändrats. (Sen råkar det ju bli så att seriens huvudperson redan i första boken åker till en annan dimension och hittar eldvapen som faktiskt fungerar i Amber… men det är en annan historia.)
Ja, en påhittad värld behöver ju absolut inte utvecklas på samma sätt som vår, men om det inte händer något alls på väldigt lång tid och det inte finns någon förklaring till det blir jag trött. Exempelvis kan jag köpa att man inte uppfinner vissa saker om det redan kan ordnas med magi, typ.
Det ligger onekligen något i det du skriver. Ett par hundra års historia känns ju gångbart, men mer? Nej, inte direkt.
Nej, det blir svårt att köpa.
Klockren analys! Fast är inte lite grejen med fantasy att man ska veta vad man får och få det man vill ha? Originalitet är i alla fall inte något jag förknippar med den här genren.