Det torde väl komma för många en punkt i livet, när man frestas att börja bli likgitlig för sitt liv. I den mån som man icke genom svåra plågor och umbäranden är kedjad vid sin blinda lott och i den mån man börjar inse vad som oåterkalleligen är förlorat och vilka livsmål som definitivt bör avskrivas, så ter ju sig en viss likgiltighet naturlig. Man kan inte i längden intressera sig så intenstivt för att dra på sig strumporna om morgonen, bara på den grund att det är ens egna personliga strumpor det gäller och ens egna fötter till skillnad från alla andra miljoner strumpor som i denna samma morgon träs på andra fötter. I den situation kan det vara svårt att avhålla sig från att spela schack

Ur Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad.

I min ungdom läste jag som andra en del skönlitteratur. Sedan började jag tycka, att den information som sålunda kunde erhållas var både bristfällig och opålitlig och varför skall man lägga ännu ett uppdiktat öde till alla de verkliga som redan finns, alfabetiskt förtecknade, i telefonkatalogen.

Polyfem förvandlad.

O: O dessa! dessa!

Yao: Mästaren tänker på välklädda personer. När mästaren mötte en välklädd person med ett säkert uppträdande, stockade sig andan i halsen på honom och han fick inte fram ett ljud.

Li: Möjligen syftar mästaren på något annat.

Ur Mästaren Ma.