Neil Gaiman är en tämligen ojämn författare. En del han har gjort – Stardust, Neverwhere, Sandman – är någonting som alla fantasyläsare bör ta del av. Mycket annat kan man lika gärna hoppa över. Samma saker gäller för hans novellsamlingar, men såväl Smoke and Mirrors som Fragile Things innehåller tillräckligt många diamanter för att vara värda att läsa. ”Chivalry” är hämtat ur den förstnämnda, en berättelse som visar på en av de saker som Gaiman gör så bra: att föra in det osannolika i vardagen och få det att kännas som någonting självklart. Om det nu råkar vara så att man har köpt den heliga graal och Galaad kommer hem till en sin jakt på den? Då bjuder man honom på te och talar om att man faktiskt trivs med den där den står.
Läsning pågår
Följ
Bra saker
© 2024 Tystnad
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Måste ju ligga fruktansvärt efter i bloggläsandet när jag inte ser det här inlägget förrän nu, men måste ändå påpeka att jag uppskattar valet i stora drag!
Faktum är att ”Chivalry” är det första jag läste av Mr. Gaiman, och den inspirerade mig att skriva högst fantasifulla saker länge efteråt. Den har den där fantastiska känslan av igenkännande sagoelement som möter ett visst mått av galenskap, på ett sätt som bara kommer ur Gaimans huvud, till synes skriven lite på pin kiv med vad man tror att man ska få läsa.
Blir än en gång grymt påmind om att jag borde äga ”Smoke and Mirrors” och ”Fragile Things” (som ju med sitt smörpapper till omslag är fascinerande bara som prydnad).