”The Connoisseurs” är en kort liten novell, ungefär två och en halv sida lång i min utgåva av Boy in Darkness and Other Stories. Den är också en av de bästa kommentarer jag någonsin har läst till vårt änsliga behov av att veta om någonting är äkta eller inte för att kunna uppskatta det. Titelns konnässörer diskuterar huruvida en vas är äkta eller inte: allt eftersom samtalet fortskrider och båda övertygas om att den inte är det börjar även den nytillkomna se blottorna, att den inte var så skön som de en gång trott.

It took eight years, my dear chap, not eight minutes to arrive at my suspicion. For eight years I’ve been torn between pleasure and distaste for the vase.

Till slut finns bara en lösning: att slå sönder den för att se om man kan hitta det märke som skulle visa att den var äkta. Bara då kan de veta om den är vacker eller inte. Det finns någonting i dialogen som de som har läst Gormenghastböckerna kommer att känna igen, ett drag som utmärker den som Peake, även om den förstås skiljer sig kraftigt från den trilogi som väl är hans mest lästa verk. Men ”The Connoisseurs” är minst lika bra, på sitt eget sätt.