Första gången jag läste ”Jägaren” var det som ett bidrag i en intern tävling på SKRIVA-listan, för mer än tio år sedan. Senare kom den att publiceras i första numret av Mitrania. Det kan vara min favorit bland alla svenska science fiction-noveller jag har läst. Idén är inte ny och jag kan inte peka på exakt vad det är som jag tycker gör den så bra, men den fungerar. Den fungerade för mig, första gången jag läste den, så mycket bättre än många andra noveller.

Men Krastia talade bara lite kyligt om för honom att skiftesgeneratorn var ur funktion. Och förresten, tillade hon med något som nästan liknade skadeglädje, hade det inte varit en meteorit som träffat dem, utan ett artificiellt vapen med en kärnladdning.

Tillägg: Björn påminner om att ”Jägaren” även finns att hämta inläst på Elektrubadur, för den som tycker om att lyssna på sina noveller.