”Day after day the skies are a clear, hard blue, and the clouds that float across them, always west to east, are calm white ships with grey keels. The wind begins to blow by the day, and it is never still. It hurries you along as you walk the roads, crunching the leaves that have fallen in mad and variegated drifts. The wind makes you ache in som place that is deeper than your bones. It may be that it touches something old in the human soul, a chord of race memory that says Migrate or die – migrate or die. Even in your house, behind square walls, the wind beats against the wood and the glass and sends its fleshless pucker against the eaves and sooner or later you have to put down what you were doing and go out and see. And you can stand on your stoop or in your dooryard at mid-afternoon and watch the cloud shadows rush across Griffen’s pasture and up Schoolyard Hill, light and dark, light and dark, like the shutters of the gods being opened and closed. You can see the goldenrod, that most tenacious and perniciousand beauteous of all New England flora, bowing away from the wind like a great and silent congregation. And if there are no cars or planes, and if no one’s Uncle John is out in the wood lot west of town banging away at a quail or pheasant; if the only sound is the slow beat of your own heart, you can hear another sound, and that is the sound of life winding down to its cyclic close, waiting for the first winter snow to perform last rites.”
Ur Salem’s Lot av Stephen King. (Större version av fotot finns i min fotoblogg.)
Jag och Ylva pratade om King på pubmötet i tisdags, och hon konstaterade att hon såg King som vår tids Dickens, en författare med brister men tillräckligt skicklig för att läsas även nästa århundrade – men att han helst skulle skriva andra saker än skräck, eftersom det inte är vad han gör bäst.
//JJ
Jag har nog bara läst skräck av King, och inte särskilt mycket sådan heller.
Nog för King skriver bra skräck, men de bästa böckerna jag läst av honom är Pestens tid och Det mörka tornet. Han är min absoluta favoritförfattare och jag har nog läst det mesta skönlitterära han gett ut :) Väntar nu otåligt på hans nya…
Är inte Pestens tid skräckig? Eller jag vet inte, jag tror att jag gick på mellanstadiet när jag läste den.
Vi valde verkligen exakt rätt tid att läsa Salem’s Lot med Elitistmörkerklubben!
Indeed!