Dekoration – och lite mer boksniffande

Jag tycker att Nene Ormes Udda verklighet är så snygg med sina svartkantade sidor. Fienden som jag skrev om tidigare i veckan har inte bara svarta sidkanter utan också svart dekoration kring varje sida. (Dålig bild, men ni fattar grejen.) Hur funkar det? Tja, det ser rätt trevligt ut, men jag slutar se det när jag läser. Det stör inte, men det spelar inte heller någon roll just då och det påminner mig om varför jag har så svårt att begripa mig på dem som kör med papperslukt och liknande som argument mot e-böcker. Just då är det bara texten som är viktig och den luktar inte.

När jag nyligen hade börjat blogga åt UNT skrev jag ett ganska långt inlägg om e-böcker vs. pappersböcker där jag hävdade att många av de saker som folk brukar framhålla som fördelar med pappersböcker är sånt som egentligen är irrelevant under tiden man läser – åtminstone för mig. Ett och ett halvt år senare har jag inte ändrat mig.

Alla de där trevliga, fysiska aspekterna av en bok, hur den ser ut, hur papperet känns (hur den luktar, om man är en boksniffare), de spelar bara roll när jag inte läser. Det enda fysiska som spelar roll just då är om boken erbjuder ett bekvämt sätt att tillgodogöra sig texten eller inte.