Nina Bouraouis Kärlekens geografi är ett etthundra sidor långt stycke, en besatthet som aldrig låter läsaren vila. Som att ta ett andetag och sedan inte få släppa det förrän man har kommit till sista sidan. En vägg av text som drar med en genom sidorna: bra litterär besatthet smittar läsaren.

Ian McEwans debutbok The Cement Garden lever som berättelse mycket på att den är skriven av McEwan, och bärs framåt av hans röst. Kanske lite trevande i sina beskrivningar, men det finns en självklarhet i hur han skriver som lyfter den. Jag fick frågan, när jag hade läst den, om jag rekommenderade den. Nja. Nog finns det annat han har skrivit man hellre bör läsa. Men jag är glad att ha läst den.

Karin Tidbeck är en stark kandidat till den bästa levande svenska idéförfattaren. Inte på det där Ted Chiang-sättet, där man tar en idé och vänder och vrider på den tills den är utforskad i detalj, eller Charlie Stross-metoden att slänga ned så många kul koncept som möjligt i en hushållsberedare och se vad som händer, utan genom att ta en tanke och hitta en egen vinkel. Det gör ingenting om andra har utforskat den förr: hen har alltid ett eget sätt att närma sig det. ”Sjung ingen psalm när jag är död” är väl värd minuterna den tar att läsa.