Överst på Adlibris topplista just nu ligger Lisa Jonssons Ni vann aldrig: Så tog jag mig levande genom högstadiet. Om ni inte heller visste vem Jonsson var är hon en bloggare och youtubare som gjort sig känd huvudsakligen genom sminkvideor, men också skrivit och youtubat om sin vardag. Fram tills att jag åtgärdade det alldeles nyss hade hon hundratusentals följare på nätet men ingen artikel i Wikipedia, eftersom den upprepade gånger raderats. Att lägga till någonting om boken var svårare: det verkar inte ha funnits någon god andrahandskälla som har skrivit om den. Detta är mycket ovanligt för böcker som toppar försäljningslistor. Även när det är flera månader kvar tills de skall ges ut och bara är tillgängliga för förhandsbeställning.
Bokus topplista ser helt annorlunda ut. Där är det youtubarna Joakim Lundell respektive Jonna Lundell som ligger överst med var sin bok. I alla tre fallen är böckerna skrivna av någon annan, med Jonssons, Lundells och Lundells medverkan.
Den som oroar sig för att ungdomen bara hänger framför Youtube och aldrig läser en bok skall alltså åtminstone glädja sig över att det uppenbarligen är status att ha skrivit en bok. Det vill alla ha gjort, även om de till vardags primärt rör sig i andra format.
”Det uppenbarligen är status att ha skrivit en bok”, skriver du. Fast statusen verkar väl i så fall bestå i att ha sitt namn på omslaget till en bok, eftersom få av den här sortens författare skriver någonting själva och ingen av dem en hel bok. Sekundärt är jag inte bergsäker på att det är statusen det handlar om. Inte sällan initieras den här sortens böcker av förlagen, som lägger rätt stora pengar på dem eftersom förhoppningen är att de ska kunna nå oräkneliga nätföljare som annars aldrig köper böcker. Och varför skulle någon tacka nej till ett gediget förskott om allt som krävs är att man pratar i några dagar med en inhyrd spökskrivare?
Det är ju förstås också rimligt.