En ordentlig bokägare har böckerna stående i en viss ordning: geografi för sig, historia för sig, skönlitteratur för sig o. s. v. Och ej nog med det, inom dessa litteraturgrenar gäller en viss ordning. Vad geografien angår, utgör t. ex. Västmanland en särskild grupp; i fråga om skönlitteraturen stå varje författares böcker i grupp – ja, kanske inom denna grupp härskar en viss ordning, så att de t. ex. stå i den ordning de utkommit.
Ger du dig in i hans bokhylla utan att känna eller iakttaga denna ordning, så ställer du kanske en bok om Småland i västmanlandsgruppen, en bok av J. A. Göth bland Gustaf af Geijerstams o. s. v. Det är icke nog med att bokägaren skall ha obehaget att se oordningen i sin bokhylla; om han behöver en bok, finner han den ej på sin plats och vet alltså ej, om den är borta eller var han skall söka den.
Vill du stå väl hos en bokägare, så rör ej hans bokhylla; låt bli om du även har samma ordningssinne som han. Ty redan det, att han befarar att få sina kära böcker kastade huller om buller, gör honom orolig.
Ur Umgängeskonst – levnadskonst (1934) av J.L. Saxon, kapitlet ”Böcker och boklån”.
När jag hade långfredagsfest här satte jag en skylt om det på min bokhylla. Jag nöjde mig dock med en uppmaning att inte flytta några böcker.
Jag tror jag måste ha pli på mina gäster, de har nog aldrig rört min bokhylla :)