Stackars bloggen. Om den har förmågan att tycka något, tycker den säkert att jag är en hemskt dålig bloggägare och önskar kanske att den hade blivit kläckt av Johan istället, för det är ju han som skriver saker.

Men jag ska bryta min tystnad (höhö) med att berätta vilken mörk liten pärla jag läste för några dagar sedan.

Regn av Kirsty Gunn skildrar tolvåriga Janey och hennes lillebror på semester med föräldrarna. De har en stuga vid en sjö och barnen leker i och kring vattnet större delen av sin vakna tid, håller sig borta så länge de kan. Föräldrarna har fest nästan varje kväll och på dagarna ligger de och solar med en drink eller flera, på den sida av huset där man inte ens ser den fantastiska utsikten.

Regn är en kort roman, strax över 100 sidor, rik på skönhet och vemod. Trots sitt lilla format känns den tung, men inte på ett dåligt sätt. Förstår ni hur jag menar? Som att den drar en neråt och man vill inget annat.

Det måste ha varit tusentals, tusen och åter tusen vattendrag som mynnade ut i sjön, porlande rännilar, smala djupa strömfåror, vattenfall och forsar som störtade sig ner från klipporna med så våldsam kraft att det var som att se glas krossas om och om igen, i ett dån av skärvor och flisor och skurar av vitt, vitt pulver. Ändå, trots att det var så många vattendrag som berikade sjön med ännu mera vatten, fulla av fisk, tjockflytande av kvistar och löv som de dragit med sig från sluttningarna långt uppe i bergen, så tycktes det bara vara vår flod som i sig rymde alla de platser den passerat.

Det är en tät och laddad text där allt tycks ändlöst: barndomen, himlen, vattnet, upprepningarna. Samma lekar, samma väntan och samma fester, dag efter dag. Tills det ändå tar slut, som allt måste. Det är inte ofta jag läser en så vacker och sårig berättelse om barndomens motsatspar: friheten och maktlösheten. Föräldrarna och barnen lever som i olika världar, men på helt olika villkor. Trots sin frånvaro är det de vuxna som har makten. Janey tycker att brodern är hennes, hon håller koll på honom, gör mat åt honom, skyddar honom, men modern kan ta honom ifrån henne på ett ögonblick, eller göra henne till en skojig ingrediens på festen.

Regn gavs ut 1997 av förlaget Leander Malmsten, som konkade för ett antal år sedan. Råkar ni på den på bibliotek eller antikvariat borde ni läsa den. (Och den finns ju fortfarande i tryck på engelska, som Rain.)