Några år innan Grimsta byggdes hade man på Svenska Industrins Standardiseringskommission (SIS) fastslagit att ingen köksbäck fick byggas med ett bänkdjup mindre än 55 centimeter, en förordning som följdes av flera liknande som reglerade avståndet mellan arbetsytorna, deras höjd och spisens placering; för att underlätta det dagliga arbetet och minska antalet obekväma och onödiga rörelser skulle kökets mått anpassas efter de människor som var tänka att bo där. Vårt kök är ett klassiskt standardkök med pinngångsjärn och blålackade skåpluckor där man aldrig behöver sträcka sig långt för att nå någonting, men det finns ingen instruktion som säger vad man ska göra när man – fast allt är så vackert och välordnat – ändå inte orkar böja sig ner och diska en stekpanna.

Igår kväll läste jag om Måns Wadensjös korta, fina Förlossningen innan jag gav mig på hans nya roman ABC-staden, som nu snart är utläst. Och om jag skulle råka tappa lusten att skriva något om längre om dem senare så säger jag det här nu: läs. Han är bra.