I dag kommenterar Magdalena Ribbing böcker och läsning, eller närmare bestämt det pikanta problem som uppstår när någon entusiastiskt tvingar på en en bok som man egentligen inte har någon lust att läsa. Det är så lätt att vilja det där – man har hittat någonting fantastiskt och tycker att alla andra, eller åtminstone de utvalda personer man tror skulle kunna uppskatta den, också borde läsa i övertygelsen om att ett bra boktips är ett sätt att göra världen lite, lite bättre. Och varför inte – jag har de senaste månaderna fått ett gäng böcker jag ser fram emot att läsa. Jag har andra saker att ta mig an först, bara.
Jag ger tämligen ofta böcker till mina vänner. Än oftare boktips. Men jag har börjat försöka undvika att någonsin fråga vad de tyckte om dem eller om de har läst dem.
Hur gör ni?
Jag är inte så intresserad av att ge bort en bok för att jag gillar den, utan för att personen som ska få den ska gilla den. Ibland svårt, men alltid lika kul när mottagaren faktiskt tycker att den är bra.
Boktips ger jag rätt sällan nu förtiden, men jag tar gärna emot tips av folk jag vet har god smak. Annars ler jag mest och säger att jag kanske läser den när jag får tid.
Mitt senaste boktips föll i alla fall i god jord. Jag rekommendera Svenska kulter till en god vän och efter några dagar började han smsa citat ur boken. :-)