Igår började jag läsa Stockholm Rosé (ungefär chick lit i Stureplansmiljö) av Sophia Wolf Lösnitz vid frukosten. Efter 30 sidor bestämde jag mig för att den inte var värd min tid och att jag skulle lämna tillbaka den när jag ändå skulle förbi Sollentuna senare. Sophia Wolf Lösnitz kan uppenbarligen skriva och dessutom ganska roligt, men den var bara för ytlig, med för mycket namedropping och en för jävla puckad huvudperson.

På kvällen, på väg hem efter julfikande och annat, plockade jag upp Booker Prize-vinnaren The Sense of an Ending av Julian Barnes. Jag läste några sidor, tyckte att den verkade mycket lovande men att jag var alldeles för trött för att läsa något så bra – jag vill inte slösa bort riktigt bra böcker på tillfällen då jag bara har ludd i huvudet. Vad göra, på tåget utan lämplig bok? Jag lånade Stockholm Rosé som e-bok i mobilen och läste vidare. När jag kom hem slängde jag mig på sängen och fortsatte att läsa den i två timmar till. Tydligen var det rätt tillfälle för den då.