En gammal UNT-recension igen. Det här är den oputsade varianten, något längre än den som publicerades i våras.
Jag föreställer mig att om Kapitulera omedelbart eller dö hade utspelat sig när jag gick på högstadiet hade Mary och Lovely varit pandor, med svartrufsigt hår, stjärnor under ögonen och Broder Daniel i öronen. I cupcakens tidsålder har de istället småblommig blus och sju lager körsbärsrött läppstift, men skildringen av den nära och ibland erotiska vänskapen mellan två smarta och lite udda tjejer kunde lika gärna ta plats för tio år sedan eller tio år in i framtiden.
Mary och Lovely är femton och önskar att livet vore mer perverst. Deras stad är trist, skolan befolkas av idioter och föräldrarna fattar såklart inget. Det är en historia som har berättats förut, men sällan så dräpande underhållande som Sanne Näsling berättar den. Mary för ordet i korta scener ur klassrum, flickrum och fantasirum, där hon och Lovely har en egen värld fylld av musik, litteratur och röda sänghimlar. När ensamheten blir för svår flyr de i fantasin till sitt framtida dekadenta liv i London. Lovelys panikångest har de döpt till Yngve.
Kapitulera omedelbart eller dö utgörs till stor del av dialog, och vilken dialog det är. En lekfull, cynisk, citatströsslad verklighetsflykt som tjejerna sveper om sig. I den hör de hemma och andra kan inte hänga med i deras samspelta lekar, tappar bort sig i smattret av smarta one liners. Med alla engelska fraser och nagellacksfärger kunde det ha blivit fånigt, men Näsling har stenkoll på orden hon väljer och står alltid på sina romanfigurers sida. Tjejerna får vara överlägsna och högstadiepretentiösa men de blir aldrig löjliga.
”Du kan inte flasha intellektet hur som helst. Du skrämmer pojken från vettet. […] But between you and me: Han sänder ju lite mixade signaler: Kastar ur sig låttitlar och har en riktig jävel till mustasch …” säger Lovely vid ett tillfälle. Mary svarar: ”Jo, men det ursäktar inte att jag behandlade honom som en jämlike.”
Jag blir totalcharmad. Jag vill bjuda dem på te i stora prickiga koppar och säga att det bli bättre sedan. Högstadiet suger, men det blir bättre.
Om det finns en svaghet är det att Kapitulera omedelbart eller dö inte är på väg någonstans. Liksom tjejernas vänskap är den en innesluten bubbla, förvisso glittrande och vacker, men stillastående. Sprickan mellan dem och Marys maktlöshet när Lovely ibland försvinner kunde också utforskats mer, men det hindrar inte att det är en helt oemotståndlig debut.
(Rabén & Sjögren, 2011)
—————————-
Förresten såg jag en diskussion på Twitter nyligen där en person (sorry, jag kommer inte ihåg vem) trodde att Lovely bara fanns i Marys fantasi. Det är en intressant tolkning som jag inte har hört tidigare och jag kände nästan för att läsa om boken för att testa teorin, men så blir det nog inte. Det finns ju annat att läsa. Men ni som också har läst den, vad tror ni om den idén?
—————————-
Några andra som också gillade: Glory Box, Enligt O, En bok om dagen, Bokhora, Dark Places, Calliope Books, Niotillfem
Fia Filur diskuterade Lovelys vara eller icke vara hos mig http://www.enligto.se/2011/07/10/meet-lovely-and-mary/#comments
Ah, vad kul. Jag tänkte när jag läste att det är mycket av det som händer som bara är påhitt, men inte att hela Lovely skulle vara en fantasi.
”Lovelys panikångest har de döpt till Yngve.”
Vilken himla lust jag fick att läsa boken helt plötsligt :)
Do it! :)
Det här var en riktigt bra recension av en mycket speciell bok! Jag blev så rörd av berättelsen på nåt vis, av vänskapen och bubblan de har byggt omkring sig, och sorgen när den inte kan skydda Lovely från ”Yngve”. Mary och Lovely kanske är pretentiösa på sitt sätt, men dialogen är så smart och jargongen fångas så perfekt i boken. Med största respekt för karaktärerna, precis som du skriver i bloggen. Jag håller med om att berättelsen gärna hade fått ”ta vägen” nånstans, men – i nästa bok kanske de flyger iväg nånstans …?
Nu får jag lust att läsa om den och se om Lovely kan vara en fantasi …