Jag tyckte att det behövdes en recension här, efter allt mitt småprat, men jag kände inte för att skriva någon. Vad göra? Ta en gammal text, om ungdomsromanen Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm:
Det är 1300-tal och pesten sveper genom Sverige. Fjortonåriga Ylva har vallat djur halva sommaren och när hon återvänder till sin by möts hon av eld och död. Hus och sjuka kroppar brinner. Hon flyr. Men hon är inte ensam länge, för i skogen möter hon en stum pojke. Vad är han? En farlig vittra, en räddande ängel eller bara en illaluktande vekling som vet hopplöst lite om att leva i vildmarken? Tillsammans finner de sätt att överleva.
Augustprisnominerade Månskensvargen är en fängslande berättelse om desperation och kärlek. Genom svält och kyla klänger sig Ylva och pojken hon kallar Ulv fast vid livet och vid varandra. Trots att ensamheten gör dem väldigt utsatta erbjuder den också frihet att växa utanför den trygga världens normer, där ingen av dem passade in.
Med ett egensinnigt språk och historiskt kunnande, som återkallar en flydd tid utan att bli svårläst eller för faktatungt, har Holm skrivit en stark roman om vuxenblivande i en hård värld. Det enda problemet är att det plötsligt avhuggna slutet lämnar en känsla av ofullständighet. Tydligen är en fortsättning på väg, men även böcker som kommer att följas av en del till bör ha ett riktigt slut.
Publicerad i UNT, någon gång i slutet av 2009
(Bonnier Carlsen, 2009)
Ett bra exempel på varför det är roligare att läsa dig när du får fritt utrymme än i UNT. Det blir så väldigt korthugget där.
//JJ
Mm. Det blir ju så. Särskilt den här som tillhör de kortare UNT-texterna.
(Jag tycker att ditt småprat är lika intressant som recensioner, för övrigt.)
//JJ
Inget fel på småprat. :)
Om jag orkade skulle jag se till att det var en jämn blandning av babbel och mer recensionsaktiga saker, fast att planera så att det verkligen blir så tar bort för mycket av det roliga med att ha en blogg. ;)