Juniläsningen

Sommaren brukar vara den tid på året då jag läser mest, men den här gången har juni varit en väldigt seg läsmånad. Seg både för att jag nästan bara har läst korta, snabblästa böcker och för att det var få av dem som var riktigt minnesvärda. Vad jag läste i juni:

71. Tack vare Winn-Dixie – Kate DiCamillo
72. Ränderna går aldrig ur – Agnes Hellström
73. Fånge i hundpalatset – Martina Haag
74. Indigo – Alice Hoffman
75. Night Flying – Rita Murphy
76. Shahrazad reser västerut – Fatima Mernissi
77. The short second life of Bree Tanner – Stephenie Meyer
78. Farlig midsommar – Tove Jansson
79. I häxjaktens tid – Sarah Singleton
80. Dead in the Family – Charlaine Harris

Bäst: Dead in the Family. Faktiskt. Charlaine Harris är sån där författare vars böcker jag kastar mig över så fort jag har fått hem dem, men jag klassar dem sällan som bäst av något. Underhållningsläsning som kan vara hur kul som helst för stunden men som inte har särskilt stora litterära kvaliteer och som det är lätt att tröttna på om man läser för mycket av det. Men Harris är bra på det hon gör och tionde boken om Sookie Stackhouse (som tv-serien True Blood är baserad på) är en av seriens bättre, tycker jag. Trots att den är lugnare är många av de tidigare böckerna blir den aldrig seg och det mörkare stråket som träder fram hos Sookie efter allt jävligt hon utsattes för i förra delen dämpar fluffigheten som Harris dras med ibland.

Sämst: Tack vare Winn-Dixie. Som jag skrev om den för några veckor sedan: jag brukar gilla Kate DiCamillo, men det här var alldeles för sockigt och tillrättalagt.

Mest intressant: Shahrazad reser västerut. Muslimska feministen Fatima Mernissis smarta, tankeväckande och bitvis provocerande jämförelser av kvinnosyn i öst och väst förtjänar ett eget inlägg, så jag återkommer förhoppningsvis till den när jag har samlat tankarna lite mer.