Nova är en 19-årig dreadsprydd miljöaktivist vars mor nyligen dog i en bilolycka. Amanda är kriminalinspektör och har gjort sig känd för att alltid ha högklackat på jobbet. Deras vägar korsades först i samband med utredningen av bilolyckan, men ett tag senare är Nova jagad av Amanda och resten av polisen.

När Nova bröt sig in hos en Vattenfall-höjdare för att vandalisera hans lägenhet fick hon nämligen en hemsk överraskning: han var hemma, men död. Mördad på ett groteskt sätt. Självklart blir Nova misstänkt för mordet, och försöker ta reda på vad som egentligen har hänt innan hon själv åker fast.

Nefilim är Åsa Schwarz tredje roman, en nutidsthriller med vissa övernaturliga inslag. Jag har inte läst de två första, men åtminstone i Nefilim är de fantastiska dragen dämpade och tar inte någon synlig plats i berättelsen förrän ganska sent. Den känns väldigt nu, med klimattema i form av ledare för miljöförstörande företag som mördas, några Greenpeace-aktivister som de oskyldigt utpekade och en organisation av inte helt mänskliga varelser som har egna anledningar till att vilja stoppa klimatförändringarna – de vill inte bli bortspolade av en andra syndaflod.

Nefilim går snabbt att läsa och är spännande. Berättandet känns väldigt filmiskt med många korta kapitel och hopp mellan olika karaktärer. Det finns mycket i driv i handlingen, men antagligen på bekostnad av fördjupning för så här i efterhand är det inte särskilt mycket som har fastnat. Mest minns jag Nova, som här och där har jämförts med Lisbeth Salander i Stieg Larssons Millennium-trilogi, men även om de har den alternativa stilen och vissa specialförmågor gemensamt så är Nova mer trovärdig och inte lika avskärmad från andra människor.

Jag gillade Nefilim. Även om inte så mycket fastnade blev jag tillräckligt nyfiken för att vilja läsa Åsa Schwarz andra böcker.