Enligt Ord och inga visors poesiutmaning försöker jag läsa en poesisamling varje månad. Den här gången blev det Människoätande människor i Märsta, en ”poesiroman” för unga skriven av Aase Berg. Jag plockade upp den mest för den roliga titeln (Märsta ligger på samma pendeltågslinje som Sollentuna där jag är uppväxt) och det är jag väldigt glad att jag gjorde.
Jag hoppas att den diktlika formen inte skrämmer bort unga läsare – jag var själv väldigt skeptisk till poesi fram till 17-18-årsåldern – för Människoätande människor i Märsta lyckas vara både lättläst och ett härligt språkfyrverkeri på samma gång. Den handlar om tre tonårstjejer – Vi är den trekroppade monsterödlan – och killar och vänskap som repas i kanterna. Jag måste läsa mer av Aase Berg.
Plötsligt
slår gatan emot oss,
inte längre inomhus:
vi har runnit
genom de slitna väggarna
längs en flyktstråle
av solljus.
Ja, just det:
På människospråk kallas det
att skolka
Tack för tipset, känner att jag måste jag läsa den här: ”en flyktstråle av solljus” -fantastiskt! Under min gymnasietid kallades det ”magont” vill jag minnas…
Hanna Åberg, 23 nov 2009 kl 9:41
Vad kul att du fortfarande är med i poesiutmaningen. Jag ska läsa två poesisamlingar den här månaden tänkte jag, och bloggar såklart om det. Den här boken lät väldigt fin och framsidan såg härligt ut också!
24 nov 2009 kl 17:26
Jessica, jag tänker absolut vara med ett tag till. Får se vad det blir i december.
27 nov 2009 kl 18:09